Ett elektroniskt vykort till alla ni som inte fick ett riktigt.

Hej kära vän!

Här sitter jag. Min sista kväll i Australien. Försöker organisera ihop alla mina saker och intryck som jag har samlat på mig under de senaste sex månaderna. I och med att jag inte hade några tankar på hur det skulle bli. Så kan man ju säga att det inte blev som jag tänkte. (Speciellt inte med det där att vara bra på att skicka vykort. Hur ska man få tid att skriva, när man är fullt upptagen med att uppleva och leva?) Hur som helst så blev det en fantastisk tid. Med nästan uteslutande ljusa och glada stunder. Tasmanien var och är en helt underbar plats. Som främst gjorde intryck på mig genom sin fantastiska natur och alla underbart trevliga människor. Mitt hjärta svämmar nästan över när jag tänker på mitt älskade Hobart och alla fina personer som jag har fått lära känna. Min uppskattning mot denna ö och dess invånare har bara växt nu under de senaste veckorna då jag har utforskat fastlands Australiens östkust. Inte för att det inte har varit härliga veckor fyllda med stora som små äventyr. Men närheten till naturen. Människorna. Lugnet. Atmosfären. I stad och natur. Som jag fann i Tasmanien. Det är nog svårslaget.

Nu bär det vidare mot Singapore och inom mindre än en vecka så är jag tillbaka i Sverige. Jag både längtar och samtidigt inte. Men det ska bli hur fint som helst att se dig igen kära vän.

Fred och Kärlek

Stina

Ps. Bilden på kortet är från mitt absoluta favoritställe av de platser som jag har besökt här på jorden - Cradle Mountain. Ds. 

 

Cairns

I Cairns
Kan jag segla förutan vind
Bevisade det sig när jag hipp som happ hamnade på en segelbåt
I lördagens kappsegling
Första varvet blåste det åtminstone
Men efter att ha seglat ett halvt varv på det ingående tidvattnet
Så tröttnade vi på att ta oss fram i 0.8 knop
Och vände båten
Och backade sista delen av sista varvet
Allt för att de gamla rävarna på båten skulle få fiffla med att fylla ett segel
Med vind
Och låta det hela se allmänt konstigt ut
Tydligen är det så man seglar förutan vind

Fred och Kärlek
Stina

Midsommar

Fina människor.
Band kransar.
Dansade och sjöng.
Virgin, virgin, virgin, virgin Pink.
Small Frogs.
Och en massa annat.
Midsommarstången må ha fallit i ens huvud.
Samt en midsommarfitta blev högsta vinsten.
Men midsommartraditionen fick stort genomslag bland våra vänner.

Fred och Kärlek
Stina

MONA - Museum of New and Old Art

 

 

 

Injicerade mig själv med en dödlig dos gift.

Sittandes i en soffa.

Läsandes på en dator om hur jag dog.

För att sedan gå vidare.

Och upptäcka musicerande tunnlar.

En stillasittande flicka.

Ord som regnar ner.

Och mycket annat.

Fast jag missade bajsmaskinen.

Så på något sätt måste jag hinna tillbaka.

För att gå genom det våningsplan som jag absolut inte hann med. 

Fred och Kärlek

Stina

Avsked och en massa sista gånger

Det här med avsked.
Det är jag inget bra på.
Och i dessa dagar.
Tvingas jag till fler avsked än jag riktigt kan orka med.
En del sorgligare än andra.
En del mer definitiva.
Massa adjön helt enkelt.

Ska precis säga hejdå.
Till långa dagar.
Och sena kvällar.
På Morris Millers fjärde våning.

Jag kommer kanske inte sakna.
Den stundvis starka svettlukt.
Som befolkningen här kan avge under en varm dag.
Inte heller kommer jag sakna det gnisslande bordet.
Som jag allt för ofta har råkat hamna vid.
De evigt trasiga lamporna.
Och de överkänsliga bibliotekarierna.
Som strax ska komma och påpeka.
Att den här avdelningen minsann stänger om en halvtimme.
Det kommer jag inte sakna.

Tudelad är jag om graffititavlorna på toaletten.
Det småfascinerande med fortgående diskussioner.
Samtidigt som artonåringars tankar.
Kluddade på en toalett.
Inte alltid är något som man vill ta del av.

Men den vackra utsikten.
Över staden och vattnet från de två isolerade hörnplatserna.
Bergsutsikten med de gröna rosellorna i träden framför som har blivit en vardagsutsikt.
Det kommer jag sakna.

Även tavlorna.
Som möter en på vägen upp.
Som jag förälskade mig i redan första gången.
Kommer jag att sakna.

Fred och Kärlek
Stina

Studievecka: Söndag

Nu har det tagit stopp.
Studiemotivationen är borta.
Fast ska jag vara helt ärlig så försvann den inte precis nu.
Utan redan i fredags.
Kring lunchtid.
Mer än 50 timmar på biblioteket.
På mindre än sex dagar.
Kan ju vara orsaken till det.

Men med tre exams inom loppet av tre dagar nästa vecka.
Har krävt sina studietimmar.

Efter en sjukt improduktiv fredagseftermiddag.
Då jag mest bara ville vara ute i det fina känns-som-vår vädret.
Tog jag mig helg för en kväll.
Kvar från denna fina kväll.
Med obligatorisk Rektango.
Finns bara några blåa färgfläckar kvar på min handduk.
Efter den fina ansiktsmålning jag fick bära.
När jag tillsammans med det skandinaviska gänget.
Mötte nya trevliga bekantskaper.

Men nu.
Nu ger jag upp på riktigt för idag.
Räknade just ut att jag inte alls behöver skramla ihop många poäng på exams.
För att få godkänt.
Så bra har jag jobbat under terminen.
Det får bli dans istället för plugg.
Känns som ett bra byte av aktivitet.
Det förtjänar jag.

Bilden må vara från min födelsedag, men med samma fina människor som fredagen spenderades med.



Fred och Kärlek
Stina

Studievecka: Tisdag

Studievecka.
Flyttar i princip in på Morris Miller.
Intar dagens alla måltider där.
Uppe på fjärde våningen.
Där det är meningen att man ska vara tyst.
Alla som har träffat mig.
Vet att det inte är min starkaste sida.
Att vara tyst.
Men om bordsgrannens dator surrar som en motorsåg.
Då tycker jag att jag någon gång i timmen.
Faktiskt får byta några ord med någon av alla vänner som jag känner.
Som också sitter där.
Uppe på fjärde våningen.
I Morris Miller Library.
Och studerar dagen lång.

Förutom dagens stora upptäckt.
Att om man använder både min gula och rosa överstrykningspenna.
Så blir det en häftig orange färg.
Som muntrar upp anteckningarna lite.

Förutom det.
Så är nog den här dikten.
Från en helt underbar föreläsning om grodor.
Det bästa studierelaterade idag.

What a wonderful bird the frog are.
When he sit, he stand: almost.
When he hop, he fly; almost.
He ain’t got no sense, hardly.
He ain’t got no tail, hardly, either.
When he sit, he sit on
What he ain’t got — almost.
Anon.

Det.
Och att min gigantiska rapport äntligen blev klar.
Och ja.
Även faktumet att jag fick 90% på min prac. exam.
Var ganska så bra.
När det kommer till de studierelaterade sakerna så att säga.

Inte för att jag hinner ha så mycket annat liv.
Än studier.
Fast jag har mina små pratstunder.
Uppe på fjärde våningen.
Där det är meningen att man ska vara tyst.

Fred och Kärlek
Stina