Ett elektroniskt vykort till alla ni som inte fick ett riktigt.

Hej kära vän!

Här sitter jag. Min sista kväll i Australien. Försöker organisera ihop alla mina saker och intryck som jag har samlat på mig under de senaste sex månaderna. I och med att jag inte hade några tankar på hur det skulle bli. Så kan man ju säga att det inte blev som jag tänkte. (Speciellt inte med det där att vara bra på att skicka vykort. Hur ska man få tid att skriva, när man är fullt upptagen med att uppleva och leva?) Hur som helst så blev det en fantastisk tid. Med nästan uteslutande ljusa och glada stunder. Tasmanien var och är en helt underbar plats. Som främst gjorde intryck på mig genom sin fantastiska natur och alla underbart trevliga människor. Mitt hjärta svämmar nästan över när jag tänker på mitt älskade Hobart och alla fina personer som jag har fått lära känna. Min uppskattning mot denna ö och dess invånare har bara växt nu under de senaste veckorna då jag har utforskat fastlands Australiens östkust. Inte för att det inte har varit härliga veckor fyllda med stora som små äventyr. Men närheten till naturen. Människorna. Lugnet. Atmosfären. I stad och natur. Som jag fann i Tasmanien. Det är nog svårslaget.

Nu bär det vidare mot Singapore och inom mindre än en vecka så är jag tillbaka i Sverige. Jag både längtar och samtidigt inte. Men det ska bli hur fint som helst att se dig igen kära vän.

Fred och Kärlek

Stina

Ps. Bilden på kortet är från mitt absoluta favoritställe av de platser som jag har besökt här på jorden - Cradle Mountain. Ds. 

 

Cairns

I Cairns
Kan jag segla förutan vind
Bevisade det sig när jag hipp som happ hamnade på en segelbåt
I lördagens kappsegling
Första varvet blåste det åtminstone
Men efter att ha seglat ett halvt varv på det ingående tidvattnet
Så tröttnade vi på att ta oss fram i 0.8 knop
Och vände båten
Och backade sista delen av sista varvet
Allt för att de gamla rävarna på båten skulle få fiffla med att fylla ett segel
Med vind
Och låta det hela se allmänt konstigt ut
Tydligen är det så man seglar förutan vind

Fred och Kärlek
Stina

Midsommar

Fina människor.
Band kransar.
Dansade och sjöng.
Virgin, virgin, virgin, virgin Pink.
Small Frogs.
Och en massa annat.
Midsommarstången må ha fallit i ens huvud.
Samt en midsommarfitta blev högsta vinsten.
Men midsommartraditionen fick stort genomslag bland våra vänner.

Fred och Kärlek
Stina

MONA - Museum of New and Old Art

 

 

 

Injicerade mig själv med en dödlig dos gift.

Sittandes i en soffa.

Läsandes på en dator om hur jag dog.

För att sedan gå vidare.

Och upptäcka musicerande tunnlar.

En stillasittande flicka.

Ord som regnar ner.

Och mycket annat.

Fast jag missade bajsmaskinen.

Så på något sätt måste jag hinna tillbaka.

För att gå genom det våningsplan som jag absolut inte hann med. 

Fred och Kärlek

Stina

Avsked och en massa sista gånger

Det här med avsked.
Det är jag inget bra på.
Och i dessa dagar.
Tvingas jag till fler avsked än jag riktigt kan orka med.
En del sorgligare än andra.
En del mer definitiva.
Massa adjön helt enkelt.

Ska precis säga hejdå.
Till långa dagar.
Och sena kvällar.
På Morris Millers fjärde våning.

Jag kommer kanske inte sakna.
Den stundvis starka svettlukt.
Som befolkningen här kan avge under en varm dag.
Inte heller kommer jag sakna det gnisslande bordet.
Som jag allt för ofta har råkat hamna vid.
De evigt trasiga lamporna.
Och de överkänsliga bibliotekarierna.
Som strax ska komma och påpeka.
Att den här avdelningen minsann stänger om en halvtimme.
Det kommer jag inte sakna.

Tudelad är jag om graffititavlorna på toaletten.
Det småfascinerande med fortgående diskussioner.
Samtidigt som artonåringars tankar.
Kluddade på en toalett.
Inte alltid är något som man vill ta del av.

Men den vackra utsikten.
Över staden och vattnet från de två isolerade hörnplatserna.
Bergsutsikten med de gröna rosellorna i träden framför som har blivit en vardagsutsikt.
Det kommer jag sakna.

Även tavlorna.
Som möter en på vägen upp.
Som jag förälskade mig i redan första gången.
Kommer jag att sakna.

Fred och Kärlek
Stina

Studievecka: Söndag

Nu har det tagit stopp.
Studiemotivationen är borta.
Fast ska jag vara helt ärlig så försvann den inte precis nu.
Utan redan i fredags.
Kring lunchtid.
Mer än 50 timmar på biblioteket.
På mindre än sex dagar.
Kan ju vara orsaken till det.

Men med tre exams inom loppet av tre dagar nästa vecka.
Har krävt sina studietimmar.

Efter en sjukt improduktiv fredagseftermiddag.
Då jag mest bara ville vara ute i det fina känns-som-vår vädret.
Tog jag mig helg för en kväll.
Kvar från denna fina kväll.
Med obligatorisk Rektango.
Finns bara några blåa färgfläckar kvar på min handduk.
Efter den fina ansiktsmålning jag fick bära.
När jag tillsammans med det skandinaviska gänget.
Mötte nya trevliga bekantskaper.

Men nu.
Nu ger jag upp på riktigt för idag.
Räknade just ut att jag inte alls behöver skramla ihop många poäng på exams.
För att få godkänt.
Så bra har jag jobbat under terminen.
Det får bli dans istället för plugg.
Känns som ett bra byte av aktivitet.
Det förtjänar jag.

Bilden må vara från min födelsedag, men med samma fina människor som fredagen spenderades med.



Fred och Kärlek
Stina

Studievecka: Tisdag

Studievecka.
Flyttar i princip in på Morris Miller.
Intar dagens alla måltider där.
Uppe på fjärde våningen.
Där det är meningen att man ska vara tyst.
Alla som har träffat mig.
Vet att det inte är min starkaste sida.
Att vara tyst.
Men om bordsgrannens dator surrar som en motorsåg.
Då tycker jag att jag någon gång i timmen.
Faktiskt får byta några ord med någon av alla vänner som jag känner.
Som också sitter där.
Uppe på fjärde våningen.
I Morris Miller Library.
Och studerar dagen lång.

Förutom dagens stora upptäckt.
Att om man använder både min gula och rosa överstrykningspenna.
Så blir det en häftig orange färg.
Som muntrar upp anteckningarna lite.

Förutom det.
Så är nog den här dikten.
Från en helt underbar föreläsning om grodor.
Det bästa studierelaterade idag.

What a wonderful bird the frog are.
When he sit, he stand: almost.
When he hop, he fly; almost.
He ain’t got no sense, hardly.
He ain’t got no tail, hardly, either.
When he sit, he sit on
What he ain’t got — almost.
Anon.

Det.
Och att min gigantiska rapport äntligen blev klar.
Och ja.
Även faktumet att jag fick 90% på min prac. exam.
Var ganska så bra.
När det kommer till de studierelaterade sakerna så att säga.

Inte för att jag hinner ha så mycket annat liv.
Än studier.
Fast jag har mina små pratstunder.
Uppe på fjärde våningen.
Där det är meningen att man ska vara tyst.

Fred och Kärlek
Stina

Alger, alger och alger

När vi väl tittade på alger i elektronmikroskåp passade vi på att ta lite foton.

Nu bär det strax av mot prac. exam. 

Ska bara köpa en kaffe.

Så att jag klarar av att stirra in i ett mikroskåp i några timmar.

Sedan var terminen slut.

Bara exams kvar.

Som börjar om ungefär två veckor för mig.

Fred och Kärlek

Stina

Framtidsplanering vol. 748

Idag ska jag utbilda mig till att bli en Ranger.
Läs skogsvaktare.
Tydligen så finns det en sådan universitetsutbildning.
I Göteborg.
Så just nu är det.
Det som gäller.
Fast hoppas ju fortfarande på trainee-program hos Naturskyddsföreningen.
I Stockholm.
Och i sådana fall.
Studier i Uppsala.
Men att vara en Ranger är ju rätt bra det med.
Så att säga.

Fred och Kärlek
Stina

Ännu en fantastisk helg i Hobart.

Fredagar innebär som vanligt Rektango.
Galen dans.
Denna gång med några glas vin före.
Och fish and chips nere i hamnen efter.

På lördagar är det marknad.
Med spenderar-kjolen på.
Begav sig jag och två av mina roomies dit.
Fantastiska fynd och spontana inköp gjordes.
Åtminstone av mig.
Den ena av mina kompanjoner gick effektivt genom sin lista över souvenirer som behövde inhandlas.
Och den andra var nog lite mer rationell än vi andra.
Det vill säga hon satsade på mat.

Sedan blev det kaffe.
För att återvända hem.
Lämna kassarna.
Och bli upphämtad av fina människor.
För att tillbringa kvällen i Australiens äldsta bio.
Vin och fransk film som driver med svenskar.
I fina vänners lag.

Söndagen var dagen då jag hade blivit tillsagd att inte åka och fågelskåda.
Att hålla eftermiddagen fri.
För att fyllas med en överraskning från mina två Sofior och min malayiska Chuiyee.
Vandrandes genom Sandy Bay.
Med.
Bekväma kläder.
Solkräm.
Och inte högklackat.
Det var instruktionerna jag hade fått.

Tydligen är det man behöver.
För kayaking.
Bästa grejen!
Strålande solsken och ett nästan stilla Derwent River delta.
Gjorde dagen till ett fantastiskt.
Extra firande av födelsedagen.
Som toppades av en fantastiskt god Pavlova.

Bra helg.
Med fina vänner.

Fred och Kärlek
Stina

Jag och min egna wombat, som jag förstås har döpt till Womby the Wombat. 

(Nej, min fantasi har inte blivit bättre när det gäller att döpa gossedjur, trots mina 23 år fyllda.) 

Eter 3,5 månad kunde jag inte hålla mig längre - jag var tvungen att köpa den.

En dag då man träffar en baby wombat kan inte vara annat än bra.

Det kan ibland kännas dumt.
Att med all stress i skolan.
Faktiskt ta på sig att volontärarbeta.
I en butik och trädgård.
Driven av ett ekologisk kollektiv.
Det kan ju ibland kännas dumt.
Och som att det är slöseri med tid.
Tid som jag skulle kunna använda för att studera.
För att faktiskt ha tid att göra något annat.

Men det ger så mycket mer energi än vad det tar.
För två timmar varje vecka.
Kan jag helt och hållet stänga av skolan.
Fylla huvudet med att vara trevlig.
Samtidigt som jag försöker manövrera datorn för att allt ska stämma i kassan.
Mötas av idel leende människor.
Laga mat.
Städa.
Diska.
Prata om allt och inget.
Livet och möjligheter.
Plocka tomater tillsammans med en femåring.
Och bli förskräckt över att hon inte vet vem Pocahontas är.
Ständigt vara i vägen.
Och försäkra "chefen" om att jag är upptagen.
Samtidigt som en kund avslöjar att det jag är upptagen med är att le.

Dagar med arbete på Source är nästan alltid bra.
Om inte annat att jag avslutar varje pass med att köpa med mig några av deras fantastiska chokladindränkta ingefärsbitar.

Dagens extra energi tog mig till en volontär-expo.
Inte för att jag har någon mer tid att volontära.
Utan bara för att hälsa på några av dem som anordnade den.
Helt klart dagens lyckokast.
Den lilla omvägen på väg till biblioteket förde mig till en baby wombat.
Och självklart blev jag kär.
Euforisk över det mötet.
Med världens sötaste lilla varelse.

Ibland frågar jag mig varför jag ska åka härifrån.
Nu istället för att själv göra det.
Så har jag lovat att försöka hitta någon som vill göra ett honours projekt om wombats.
Tänk.
Att få chansen att studera wombats.

Men istället för att sörja.
Så ska jag återgå till mitt målande i paint.
Kompletterande med alla mina statistiska analyser.
Demonstrerar jag mina slutsatser i egenhändigt klottrade bilder.
Frågan är bara vad min professor kommer säga om det.
Men urtjusigt blir det i alla fall.

Och rätt så snart är rapporten äntligen klar.
Så ikväll ska jag för första gången på länge.
Unna mig att ta ledigt och gå ut och ta en öl.

Bra dag helt enkelt.

Fred och Kärlek
Stina

Lite fakta om det konstiga djuret: Echidna

Det känns fortfarande lite overkligt att faktiskt bo i ett land.
Där ens professor studerar så coola djur som Echidnor.
Eller ja.
Myrpiggsvin är nog det svenska namnet på dem.

Hursomhelst.
Väldigt fina djur.
Av de tre olika underarter som finns här i Australien så har Tasmanien fått den sötaste.
Den mest lurviga.
Detta för att klara det kalla klimat som Tasmanien så fint uppvisar såhär höst- och vintertid.

Så.
Tasmaniens Echidnor ser ut som en igelkott.
Men med en låååång smal nos.
Har mycket päls.
Lägger ägg.
Ger di.
Inte genom bröstvårtor utan via några fläckar.
Och har sina ungar i sin pung likt en känguru fram tills ungarna blir för sticksiga.
Sedan att testiklarna utgör lika stor procent av kroppsvikten som deras hjärna.
Kan nog förklara varför hanarna nu börjar vakna upp ur sin vintervila.
Redan innan vintern börjat på riktigt.
Allt för att få börja para sig.
Bara det att honorna kommer inte att börja vakna förrän om en månad eller två.

Härliga små djur helt enkelt.

Fred och Kärlek
Stina

Tårtkalas och avskedsmiddagar

Hemma en lördagskväll.
Och pustar ut.
Sedan senaste blogginlägget har det hänt saker.
En del roliga.
Så som Cradle Mountain och födelsedag.
Med allt vad det innebär.
Sentimentalitet och glädjetårar från alla gratulationer.
Från Sverige, här och andra ställen.
Andra betydligt sorgligare.
Mitt första avsked av en vän från den här tiden.
Med allt vad det innebär.
Samt en massa otroligt stressframkallande studiesituationer.
Med allt vad det innebär.
Det vill säga elva timmars sessioner på Morris Miller. 

En galen vecka helt enkelt.

Så en hemmakväll.
Uppkurad i sängen.
Ignorerade av skolarbete.
Mysande med film och resterna efter dagens tårtkalas.
Det behövs.

Tårtkalas!

Fred och Kärlek
Stina

Mitt förhållande med Morris Miller blir bara mer och mer intensivt.

Sitter på Morris Miller.
Morris Miller Library.
Precis som vanligt.
Åtminstone i dessa dagar.
Uppsatser, rapporter och uppgifter som ska lämnas in.
Tar aldrig slut.
De bara hopar sig.
I en aldrig sinande hög.
Och när en är inlämnad.
Så borde man sedan länge redan ha påbörjat två andra.
Minst.

Så här sitter jag.
En solig söndag.
Precis som jag satt en (åtminstone stundvis) solig lördag.
Fredag.
Torsdag.
Ja, i princip alla dagar.

Men det får det vara värt.
För Cradle Mountain hägrar.
På torsdag.
Då ger jag mig själv långledigt.
Och skippar Morris Miller i några dagar.

Så det är nog inte mer än rätt att jag och Morris umgås mycket nu.

Cradle Mountain. Det är absolut värt allt för många bibliotekstimmar.

Fred och Kärlek
Stina

Fina platser tillsammans med fina människor.

 

 

 

 

Snart är hela ön avklarad.
Söndagen innebar nya äventyr.
En fantastiskt söt liten grön bil förde oss så långt söderut man kan köra en bil i Australien.

Fred och Kärlek
Stina