Det här med avsked.
Det är jag inget bra på.
Och i dessa dagar.
Tvingas jag till fler avsked än jag riktigt kan orka med.
En del sorgligare än andra.
En del mer definitiva.
Massa adjön helt enkelt.
Ska precis säga hejdå.
Till långa dagar.
Och sena kvällar.
På Morris Millers fjärde våning.
Jag kommer kanske inte sakna.
Den stundvis starka svettlukt.
Som befolkningen här kan avge under en varm dag.
Inte heller kommer jag sakna det gnisslande bordet.
Som jag allt för ofta har råkat hamna vid.
De evigt trasiga lamporna.
Och de överkänsliga bibliotekarierna.
Som strax ska komma och påpeka.
Att den här avdelningen minsann stänger om en halvtimme.
Det kommer jag inte sakna.
Tudelad är jag om graffititavlorna på toaletten.
Det småfascinerande med fortgående diskussioner.
Samtidigt som artonåringars tankar.
Kluddade på en toalett.
Inte alltid är något som man vill ta del av.
Men den vackra utsikten.
Över staden och vattnet från de två isolerade hörnplatserna.
Bergsutsikten med de gröna rosellorna i träden framför som har blivit en vardagsutsikt.
Det kommer jag sakna.
Även tavlorna.
Som möter en på vägen upp.
Som jag förälskade mig i redan första gången.
Kommer jag att sakna.
Fred och Kärlek
Stina