Den fragmentariska gestaltningen av ett liv på vift uppblandat med de stora funderingarna.
måndag 20 februari 2012
Fragment av en rundresa på Tasmanien
En viss exaltation infann sig när vi på nära håll såg det första myrpiggsvinet. Blod fick dock utgjutas för att detta foto skulle kunna tas. Efter min stund i diket med den här sötnosen fick jag lära mig att i Tasmanien finns det landlevande blodiglar. En på varje ben hade sig bitit sig fast.
Vattenfall i den tempererade regnskogen utanför Strahan.
En Fairy Penguin på en ö utanför Strahan. (Taget när det var kolsvart i ljuset av en röd lampa. Där av den smått spöklika uppsynen. De är i själva verket übersöta.)
Cradle Mountain National Park. Något av det vackraste jag någonsin upplevt.
Vi blev alla lite förälskade i Cradle Mountain och bestämde oss att ta in på ett hotell där uppe istället för att åka vidare. Sjukt värt när man har sådana söta saker som pademelons precis utanför stugan.
En av alla vallabys som man såg på väg ner till frukosten.
Efter ett kort och relativt ointressant stopp i Launceseton hamnade vi i Bicheno.
Där spenderade vi våra dagar mest badande, samlande snäckor, drickandes svindyrt tasmanskt vin på takterrassen samt promenerande längs stranden i skymningen - tittandes på pingvinerna.
Richmond fick vara det sista resemålet på vår resa. I denna historiska stad tillbringade vi mest tid utanför kyrkan, där vi hittade papegojor av många olika varianter.
Men här i Hobart springer livet vidare och en mängd nya intryck har infunnit sig. Imorgon väntar än fler små äventyr då jag ska bestiga Mount Wellington.
Fred och Kärlek
Stina
söndag 19 februari 2012
"Hemma" i Hobart igen.
En vecka på resande fot är över.
Sitter nu i mitt rum.
I min gigantiska säng.
Där det hänger en tavla på väggen.
Och en kaffekopp sprider sin härliga doft från den upp och ned vända tvättkorgen som får vikariera som nattduksbord.
Min rumskompis stökar runt i köket.
Och så har jag nu också internet.
Sista dagen på semestern.
Imorgon börjar inskolningen för att gå på UTAS.
Det börjar hårt med te för alla internationella studenter.
Men innan dess så ska jag säga hej då till mina föräldrar.
Låta dem förse mig med mat en sista gång innan de åker iväg.
Jag har fotograferat och åter fotograferat allt spännande.
Vombats. Pingviner. Pademelons. Ormbunkar. Vattenfall. Papegojor.
Och mycket mycket mer.
Men just nu finns inte tiden att välja ut de bästa.
Det kommer.
Jag lovar.
Jag vill absolut visa upp alla fina bilder jag har.
Fred och Kärlek
Stina
Sitter nu i mitt rum.
I min gigantiska säng.
Där det hänger en tavla på väggen.
Och en kaffekopp sprider sin härliga doft från den upp och ned vända tvättkorgen som får vikariera som nattduksbord.
Min rumskompis stökar runt i köket.
Och så har jag nu också internet.
Sista dagen på semestern.
Imorgon börjar inskolningen för att gå på UTAS.
Det börjar hårt med te för alla internationella studenter.
Men innan dess så ska jag säga hej då till mina föräldrar.
Låta dem förse mig med mat en sista gång innan de åker iväg.
Jag har fotograferat och åter fotograferat allt spännande.
Vombats. Pingviner. Pademelons. Ormbunkar. Vattenfall. Papegojor.
Och mycket mycket mer.
Men just nu finns inte tiden att välja ut de bästa.
Det kommer.
Jag lovar.
Jag vill absolut visa upp alla fina bilder jag har.
Fred och Kärlek
Stina
fredag 10 februari 2012
Jag har sett mini-pingviner!
Little penguin.
Blue penguin.
Fairy penguin.
Kärt barn har många namn.
Dagen har tillbringats till havs.
Mitt framför båten dök mina efterlängtade mini-pingviner upp.
Det var över på en sekund.
Men det var fantastiskt.
Dagen har varit full med underbara skapelser.
Pälssälar. Flasknosdelfiner. Albatrosser och en massa andra havsfåglar.


Jag har inte bara njutit av fantastiska Bruny Island.
Jag har faktiskt varit lite duktig.
Jag har skaffat mig ett australiensiskt telefonnummer.
Det tog bara två besök i affären att få det att fungera.
Jag har också signerat ett kontrakt för ett rum.
Och lämnat lite av mina saker där.
Samt lyckats få nyckeln att fastna i låset.
Så dörren går inte längre att öppna.
Vilken tur att jag ska vara i väg en vecka.
Ackompanjerad som jag är av min mor och far de här första veckorna på resan.
Vilket i sig är ett smärre äventyr.
Så ska vi kasta oss handlöst ut i vänstertrafiken och bege oss runt ön.
Vi får se hur långt vi kommer.
Fred och kärlek
Stina
Blue penguin.
Fairy penguin.
Kärt barn har många namn.
Dagen har tillbringats till havs.
Mitt framför båten dök mina efterlängtade mini-pingviner upp.
Det var över på en sekund.
Men det var fantastiskt.
Dagen har varit full med underbara skapelser.
Pälssälar. Flasknosdelfiner. Albatrosser och en massa andra havsfåglar.
Jag har inte bara njutit av fantastiska Bruny Island.
Jag har faktiskt varit lite duktig.
Jag har skaffat mig ett australiensiskt telefonnummer.
Det tog bara två besök i affären att få det att fungera.
Jag har också signerat ett kontrakt för ett rum.
Och lämnat lite av mina saker där.
Samt lyckats få nyckeln att fastna i låset.
Så dörren går inte längre att öppna.
Vilken tur att jag ska vara i väg en vecka.
Ackompanjerad som jag är av min mor och far de här första veckorna på resan.
Vilket i sig är ett smärre äventyr.
Så ska vi kasta oss handlöst ut i vänstertrafiken och bege oss runt ön.
Vi får se hur långt vi kommer.
Fred och kärlek
Stina
tisdag 7 februari 2012
Äntligen. Äntligen. Framme.
Jag gjorde Hongkong på mindre än två dygn.
Mycket trevlig stad som är fantastiskt kitschig.
En lite längre redogörelse i fotoform över upplevelserna där återkommer jag med senare.
Då jetlagen har kommit ifatt mig på riktigt nu.
Hur som helst är jag nu framme i min nya stad - Hobart.
En stad i Malmös storlek.
Som man aldrig skulle få för sig att kalla storstad.
Pittoresk är nog det ord som ligger närmast till hands.
En massa små mysiga hus.
Kulle upp och kulle ner. Ner till havet.
Ösregn varvas av strålande solsken.
Såvida de båda väderlekarna inträffar samtidigt och skapar en regnbåge över segelbåtarna i hamnen.
Jag har inte ännu sett någon mini-pingvin.
Däremot en mängd kakaduor.
Imorgon ska jag titta på tre olika rum och hoppas på att jag så här dags imorgon är med bostad.
För första gången från andra sidan jorden:
Fred och kärlek
Stina
Mycket trevlig stad som är fantastiskt kitschig.
En lite längre redogörelse i fotoform över upplevelserna där återkommer jag med senare.
Då jetlagen har kommit ifatt mig på riktigt nu.

En stad i Malmös storlek.
Som man aldrig skulle få för sig att kalla storstad.
Pittoresk är nog det ord som ligger närmast till hands.
En massa små mysiga hus.
Kulle upp och kulle ner. Ner till havet.
Ösregn varvas av strålande solsken.
Såvida de båda väderlekarna inträffar samtidigt och skapar en regnbåge över segelbåtarna i hamnen.
Jag har inte ännu sett någon mini-pingvin.
Däremot en mängd kakaduor.
Imorgon ska jag titta på tre olika rum och hoppas på att jag så här dags imorgon är med bostad.
För första gången från andra sidan jorden:
Fred och kärlek
Stina
onsdag 1 februari 2012
Hitintills bara en tanke.
En blogg, ja.
Det tar emot lite.
Mest för att prestationsångesten skjuter i höjden.
Den måste ju vara bra.
Givande.
Och.
Rolig.
Den ska tilltala människor.
Samtidigt som den kommer vara otroligt självcentrerad.
Och handla om mig.
Inte för att jag har svårt att tala om mig själv. Det vet nog alla som någonsin talat med mig. Det är bara det att självfixeringen blir så mycket tydligare när jag skriver ner det. Och publicerar det på internet. I någon tro att någon ska läsa det.
Trots prestationsångest och lite för mycket påträngande självinsikt så tänkte jag dock börja blogga. Främst för att låta min familj och vänner ta del av mitt liv trots att jag i ett halvår kommer vara på andra sidan jorden.
Så. Det var ett inlägg. Vi får se hur många det blir i slutändan. Men nu har jag i alla fall börjat.
Fred och kärlek
Stina
Det tar emot lite.
Mest för att prestationsångesten skjuter i höjden.
Den måste ju vara bra.
Givande.
Och.
Rolig.
Den ska tilltala människor.
Samtidigt som den kommer vara otroligt självcentrerad.
Och handla om mig.
Inte för att jag har svårt att tala om mig själv. Det vet nog alla som någonsin talat med mig. Det är bara det att självfixeringen blir så mycket tydligare när jag skriver ner det. Och publicerar det på internet. I någon tro att någon ska läsa det.
Trots prestationsångest och lite för mycket påträngande självinsikt så tänkte jag dock börja blogga. Främst för att låta min familj och vänner ta del av mitt liv trots att jag i ett halvår kommer vara på andra sidan jorden.
Så. Det var ett inlägg. Vi får se hur många det blir i slutändan. Men nu har jag i alla fall börjat.
Fred och kärlek
Stina
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)