En viss exaltation infann sig när vi på nära håll såg det första myrpiggsvinet. Blod fick dock utgjutas för att detta foto skulle kunna tas. Efter min stund i diket med den här sötnosen fick jag lära mig att i Tasmanien finns det landlevande blodiglar. En på varje ben hade sig bitit sig fast.
Vattenfall i den tempererade regnskogen utanför Strahan.
En Fairy Penguin på en ö utanför Strahan. (Taget när det var kolsvart i ljuset av en röd lampa. Där av den smått spöklika uppsynen. De är i själva verket übersöta.)
Cradle Mountain National Park. Något av det vackraste jag någonsin upplevt.
Vi blev alla lite förälskade i Cradle Mountain och bestämde oss att ta in på ett hotell där uppe istället för att åka vidare. Sjukt värt när man har sådana söta saker som pademelons precis utanför stugan.
En av alla vallabys som man såg på väg ner till frukosten.
Efter ett kort och relativt ointressant stopp i Launceseton hamnade vi i Bicheno.
Där spenderade vi våra dagar mest badande, samlande snäckor, drickandes svindyrt tasmanskt vin på takterrassen samt promenerande längs stranden i skymningen - tittandes på pingvinerna.
Richmond fick vara det sista resemålet på vår resa. I denna historiska stad tillbringade vi mest tid utanför kyrkan, där vi hittade papegojor av många olika varianter.
Men här i Hobart springer livet vidare och en mängd nya intryck har infunnit sig. Imorgon väntar än fler små äventyr då jag ska bestiga Mount Wellington.
Fred och Kärlek
Stina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar