Hobart - jag tror jag är lite förälskad i dig.

Hemma igen.
I Hobart
Efter en sex dagars lång roadtrip.
Sex dagar.
Av att somna till vågornas mullrande.
Och belåtet somna om när man inser att det är ett supertält man sover i.
Där det inte regnar in.
Inte ens när åskan dånar och regnet smattrar på tältduken.

Att vakna och inte vilja röra sig då man vet att man kommer nudda en iskall del av sovsäcken. 
Av att njuta av frukosten vid stranden.
Att vandra längs med långsträckta sandstränder.
Hoppa bland klippor.
Se fullmånen lysa upp natten.
Låta regnet ackompanjera rengskogsvandringen.
Och.
Låta solen värma en efter en snorkeltur.

Hemma som sagt.
I Hobart.
Där skolan fortsätter.
Skola där en dag kan tillbringas till havs.
Med delfiner hoppande vid båten.
Samtidigt som man njuter av solens strålar.
Under skoltid.

Hemma som sagt.
I Hobart.
Där man kan se en possum i parken med sin baby på ryggen.
När man är påväg till Salmanca Art Center.
Där man dansar till livemusik på fredagskvällarna.
Tillsammans med gamla såväl som unga.

I Hobart.
Där man går till Salmanca market på lördagarna.
Och tittar på folket.
Och lyssnar på de mer eller mindre bra musikanterna.

I Hobart.
Där man sitter i gräset och skriver i sin blogg.
Samtidigt som man visslar ikapp med musiken.
Och skrämmer de töntiga marsvinen som man är vakt för.

I Hobart.
Där man avnjuter en middag.
Tillsammans med en mysig tjej från Linköping.
I kvällssolen.
Någonstans i Salmanca.
För att sedan fira en nybliven trettioåring.

Jag kan ha misstagit mig.
Det kanske är Salmanca som jag är kär i.
Inte Hobart.
Fast även South Hobart.
Battery Point.
Sandy Bay.
Och.
North Hobart.
Ligger mig alla varmt om hjärtat.
Så det är nog trots allt Hobart i sig.
Som har fångat mig i sitt grepp. 

Fred och Kärlek
Stina

Just det. Bilder tar lång tid att ladda upp. En massa bilder från vår roadtrip finns på facebook.Håll till godo.